Ambrotyp (1854-ca1865)

Ambrotyp är en process som är nära släkt med daguerreotypen i och med att ett negativ används för att skapa en positiv bild genom att bakgrunden är mörk. Benämningen “ambro” patenterades i USA år 1854, namnet kommer av det grekiska ambrotos, vilket betyder odödlig. I England blev metoden känd som “collodion positiv”, och marknadsfördes som “daguerreotypes on glass” (Mace 1999:41).

Ambrotyperna var mycket billigare och enklare att framställa än daguerreotyperna och betraktningsvinkeln är heller inte lika noggrann. Höjdpunkten var mellan 1856 och 1857 då de överträffade daguerreotypen i antal. Under 1861 till 1865 minskade produktionen till fördel för nyare processer (bild ovan: omonterad anonym ambrotyp, 134 x 106 mm, Hälsinglands museum).

Processbeskrivning

Framställningen av en ambrotyp sker i stort sätt som våtkollodiumprocessen. När våtkollodiumprocessen, att belägga en glasplåt med kollodium, uppfanns av Archer upptäckte man att om man lade en svart bakgrund bakom glasnegativet uppstod en positiv bild via solarisering. För att få den rätta effekten måste negativet vara “tunt”, vilket skapades med en lätt överexponering. Över glasnegativet monterades en glasskiva som skydd vilken förseglades med balsamlim (Mace 1999:40). Baksidan på negativet målades med svart färg, lack eller att en svart bakgrund av papp eller tyg användes. De tidiga ambrotyperna monterades på samma sätt som en daguerreotyp.

Identifiering

Vad gäller identifiering skiljer sig ambrotypen mot daguerreotypen främst genom att den förra är framställd på glas och den senare på en plåt. Om ambrotypen är monterad i ett fodral kan man se skillnad genom att den har en mer tredimensionell bild, där hög- och lågdagrar ligger på olika plan. När bilden är utan fodral kan den identifieras genom att den är ett negativ med oftast en målad baksida och tillverkad av glas.

glasogon_inter

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.