< Tillbaka
Inledning
Ferrotyp eller tintyp är till största delen en amerikansk fotoprocess. En kemiprofessor i Ohio, Hamilton Smith, experimenterade med ambrotypen år 1854 och försökte använda järnplåt som underlag för kollodiumemulsionen istället för glass. Han fick fram bilder som var billigare och tåligare än ambrotyperna om ännu inte av lika hög kvalitet bildmässigt. En annan amerikan, Victor Griswold, startade en egen tillverkning och kallade sina plåtar ferrotyper. Processen har även fått benämningen tintyp/tintype, detta är dock egentligen felaktigt då plåten utgörs av järnplåt och inte av tennplåt (“tin” är engelska för tenn).
Ferrotypen fick ett stort uppsving under amerikanska inbördeskriget då soldaterna kunde köpa billiga bilder på sig själva och på sina nära och kära, då de kunde skickas med post. Storleken var ofta likadan som ett visitkort men en speciell storlek benämnd “gem” började användas på 1860-talet och fram tills slutet av 1800-talet. De bilderna var nästan i frimärksformat, ca. 40 x 35 mm, flera bilder togs på samma plåt med en speciell kamera med flera objektiv. “Gem”-bilderna är nästan uteslutande monterade i en passepartout av tunt papper. Kallas även ”Amerikanska Fotografier”.
Processbeskrivning
Processen är snarlik framställning av en ambrotyp, förutom att emulsionen läggs på en tunn järnplåt. Plåten beläggs först med svart lack, därefter hälls den flytande kollodiumlösningen över plåten som vickas åt sidorna för att få en jämn beläggning. Sedan läggs plåten i silvernitratlösning några minuter för att sensiteras (göras ljuskänslig). Medan plåten fortfarande var lite fuktig stoppades den i en kassett och exponerades i kameran.
Sedan framkallades, fixerades och sköljdes plåten. Det kemiska arbetet skedde i ett mörkrum med svag belysning. Efter 1880 kunde man köpa försensiterade plåtar med torrkollodium (Mace 1999:45). Bilderna i visitkortsformat var oftast omonterade men gjorda i mindre storlekar monterades de i utsmyckade pappersfodral (passepartout).
Identifiering
En ferrotyp kunde monteras på samma sätt som en ambrotyp, i kassetter, eller med en passepartout av papper eller direkt stoppas in i album för visitkort. När bilden är omonterad kan den lätt kännas igen genom att den består av en tunn plåt, i motsats till ambrotyp som är tillverkad i glas.
Detta gör att de kan testas med en magnet. Om bilden sitter monterad i en kassett eller passepartout kan den urskiljas genom att bilden är mera placerad på ytan och har en platt utseende med låg kontrast och mörka högdagrar. Ambrotypen har en mera tredimensionell bild med separerade låg- och högdagrar.
