Platinotyp

Inledning

Platinotyp (platinotype) är ett så kallat ädelförfarande baserad på ljuskänsligheten för järn- och platinasalter istället för normalt silversalter. Processen patenterades 1873 av den brittiska uppfinnaren William Willis. Först måste man själv tillverka de ljuskänsliga platinapapperen, men 1879 grundade Willis “Platinotype Company”, det första företaget som sålde förpreparerade papper. Företaget som uppnådde en stor kommersiell framgång, främst i England och USA. Men papperets popularitet minskades på 1910-talet, då platina priserna steg kraftigt på grund av första världskriget.

Processbeskrivning

Ett pappersark av god kvalitet beläggs med en blandning av järnoxalat och kaliumklorplatinat och torkas sedan. Papperet exponeras sedan genom ett glasnegativt under starkt ljus. Bilden framkallas sedan i ett bad med kaliumoxalat, denna löser upp järnoxalatet och bilden uppkommer genom att platinat reduceras till ett metalliskt tillstånd. Slutligen rensas papperet med en lösning av saltsyra och tvättas sedan med vatten. Som nämnts ovan såldes tidigt färdigpreparerade papper.

Identifiering

Bilden som skapas på platinapapperet ligger direkt i pappersfibrerna och ger därför ett extremt matt utseende och ett stort tonomfång som kan sträcka sig hela vägen från vit till djupsvart. Tonen på bilderna kan ändras genom olika bad och kemikalier. Dessa kan ge bruna- eller sepia toner. Bilderna får höga estetiska egenskaper och blir väldigt motståndskraftiga för atmosfärisk påverkan.

 

Alfred Stieglitz, The Last Joke – Bellagio, 1887, Platinum print, Sheet (trimmed to image): 11.7 x 14.7 cm (4 5/8 x 5 13/16 in.), National Gallery of Art, Washington, Alfred Stieglitz Collection.

Källor

Litteratur

  • Mace, O. Henry: “Collectors Guide to Early Photographs”, Krause Publication, Iola, U.S.A., 1999, ISBN: 0-87341-720-8.

Internet

  • Parisphoto: “Platinotype”, https://www.parisphoto.com/en-gb/fair/glossary/platinotype.html (hämtat: 2020-05-23).

 

glasogon_inter